I söndags fick jag träffa älsklingens senaste barnbarn,   då hans dotter och sambo fick en fin liten flicka för ca 2månader eller runt där, och jag hade inte träffat henne ännu, vi fick prata lite och hon hade en hel del att säga och leendet smälter man ju av,   men så såg man läppen började darra och ögonen stängdes till och spände hela ansiktet och gråt började, tog upp henne, och man kände verkligen hur hon spände hela kroppen, men kollik är inge vidare för någon,   så hon fick gå till mor och tillslut kunde sötnosen slappna av, men hoppas för dem alla att hon mår bättre snart och slipper koliken, för kolik är ju väldigt jobbigt för den lilla och även föräldrarna då man känner sig maktlös,   och så kommer ju även skrik för man är hungrig, behöver sova osv, men bra söt var hon och kommer helt säkert charma många...  

Men när man inte har egna barn så har man genom tiderna fått höra, du har inge barn så du kan vara tyst, dock väldigt länge sen någon sa de till mig personligen, men jag är inte helt borta när man kommer till barn, då jag har jobbat på många olika ställen i alla dess ålder som har med barn att göra även varit på boende för dementa,  och inte en slump att jag är utbildad inom barn,   men då kroppen började bråka för mycket fick jag tyvärr planera om livet,   ja barnvakt och hjälpa till kan jag göra, och lånar gärna barn,   då jag inte kan få egna, men inte jobba med de, de funkar inte fysiskt sätt tyvärr, men mycket erfarenhet och minnen har jag, både från ön och tiden jag bodde i sthlm och jobbade på olika ställen som dagis,eller förskolan som tydligen är viktigt att kalla de, fritis osv....  

Jobbade under ett år med att se efter 4st barn på nätterna när deras mor jobbade,   och helgerna gick jag på mitt pass på fredagskväll och gick av på söndag eftermiddag, och de var genom regionen och jag var då den enda som hade sovande natt, för de fanns inte då,   och alla vet att sovande går att prata om, när man tar hand om fyra barn och i åldrarna 1,3,6,7 men de gick oftast bra,men att kalla de sovande natt stämde ju långt ifrån alla nätter, jag fick även ta hand om dem en vecka, så man vart typ fyrabarns mamma en vecka när modern var i finland och fixade inför deras flytt dit,och den veckan gick väldigt bra   men ja jag tänker på dem ofta, och undrar hur de mår och ser ut nu, för många år sedan dess nu, men har inget som kan hjälpa att hitta dem tyvärr, om jag ändå kom ihåg vad alla i familjen hette,men ska nog forska lite se om jag kan hitta någon som minns dem och kanske kommer ihåg namnen....  

Jag har ju mina hårbollar som är mina bebisar, som ger en massa kärlek värme och även försöker driva mig till vansinne...!

Vädret är ungefär som jag känner mig, grått och burrigt,fick ont i halsen under eftermiddagen i måndags och först tänkte jag att de måste ju vara pga gastroskopin,   hade dock inte ont i halsen när jag var vaken och gjorde de, och då funkade inte bedövningen alls, men får se hur länge de sitter kvar denna onda i hals...  

men är helt slut och försöker hela tiden att kunna jobba men de går inte, måste koppla bort jobbet lite och få försöka ladda batterierna så får kontakta min läkare, och se vad han säger, men sjukskrivning till efter koloskopin behövs nog,   då jag inte mår bra och är mest matt och trött å gör jag lite fysiskt så blir dagen efter väldigt jobbigt, men får ringa i morgon   och se när min läkare har en teletid att prata med mig om detta, inte för ekonomin blir bättre men inte värt att gå in i väggen eller nåt heller, men ta en dag i taget funkar inte jag behöver ett stopp, helst tills man vet vad som är fel och vart de kan blöda och ska ju på koloskopi som jag väntar på tid till och läste att remiss var skickad...

men nu blir de att se någon film och ta de lugnt på soffan, är matt och har noll energi, och skulle jag orka så skulle de vart skönt med en promenad på stranden, men orkar inte de, men så fort jag får lite mera kraft ska jag försöka ta en promenad och samla lite energi....  

  Pussar,Kramar & Kärlek