Då var de måndag och en ny vecka och jag får ta de fortsatt lugnt, så vila och gå lagom långa promenader i sakta tempo, önskade ärret efter op blir bra och helt läkt snart, men nu ska vi lägga om de morgon och kväll och så får vi se om vi ser skillnad,annars prata med dem vid kirurgen om dom kan kolla på de se vad dom tycker, kanske läker som de ska fast jag är otålig och vill komma igång med jobbet och göra de jag vill göra...

Men jag är grymt tacksam att min mor kan hjälpa mig, och är skönt att hon är nära och orkar hjälpa mig,för hade jag inte henne skulle de varit mycket tuffare, och idag hjälper hon mig med berget tvätt som samlats i stor hög, jag gör de jag kan göra, men hon tar de tunga, då jag fick problem med min tvättmaskin lagom till op så är de tvättstugan som gäller, men hoppas de löser sig och att jag får tillbaka tvättmaskin och kan tvätta hemma igen....

Ja här är foto på mig,första när jag var liten, andra när jag var som störst och sista nutid, känner mig stolt över vad jag lyckats med, så viktresan och mitt körkort är två saker jag är mycket stolt över att jag fixat...

Då man inte kan jobba och måste man ta de lugnt, och gick då igenom en kartong med gamla foto och tidningsklippt som farmor sparat med grejer om far, han har alltid varit duktig med sport och tror han skulle kunna gå långt i fotbollen bland annat, men livet tar inte alltid den väg man skulle vilja och då får man göra de bästa med de....

Tre tidningsklipp från lådan...

Fick även foto av fars kusin, från gården och när farmor var liten, och hennes mor jag är döpt efter och minns henne från när jag var liten, och de var hon som fick se min höft och alla färger och sa till min att så ser man inte ut när man ramlar ner från ett träd ner på gräs, och jag berättade sanningen,att vi varit uppe på höloftet fast vi inte fick och jag ramlat ner på cementgolvet och sen den dagen är de lögner jag håller mig ifrån, och blir hellre ledsen och sårad av sanningen än går runt glad å lycklig av lögner....

Här några av foto från gården jag är uppväxt, på farmor som barn och resten av familjen\släkt, kul att se och nu ha vid mig...

Jag tar nu en dag i taget, längtar tills mitt sår och jag är återställd, fått börja jobba igen, komma ut på de längre promenaderna igen, umgås med dom som får mig att må bra, göra saker som ger positiv energi,för man lever bara en gång vad man vet och då får man göra de bästa med livet, och har nästa helg att se fram emot då min ögonsten kommer hoppas jag och hon ger mig en massa positiv energi, kärlek och mys, underbara unge, och hon var så gullig i helgen när vi pratade i telefonen och hon sa: Vet du Moster Linda,jag gillar verkligen dig....    

Pussar,Kramar & Kärlek