Att leva med droppfot är inge vidare alls, för er som inte vet vad de är så är de en förlamning i peroneus-nerven som gör så foten hänger eller släpar och smärtorna är inte långt efter, jag hade en trasig höft som jag lagade och då skadade läkarna min ischiasnerven och några mindre nerver, så jag lever med extrema smärtor och måste kämpa varje dag....

Att orka allt kämpande och smärtor så göra jag ego-tavlor för att påminna mig om vad jag faktiskt lyckas med, och fått mycket beröm av min läkare,för att gå ner från 144kg till 85kg med den skadan jag har är inte någon självklarhet och jag skulle som många ge upp kämpande för ja de är tufft detta....

Men jag ger aldrig upp, jag åker till mitt arbete och gör de bästa med de jag har, men har bästa chefen som finns för mig, hon vet att vinter är tufft och jag kan köra till henne för att åka vidare och de är guld värt....

De viktigaste när man skadas och lever med extrema smärtor är de nät man bygger upp och jag har en massa underbara som finns för mig och som gör mitt liv lättare, ingen kan kämpa för mig,men dom finns bredvid mig och de hjälper mer än någon kan tro, och jag skulle inte varit någon utan mina nära och kära....

Jag Februari 2022

Foto på mig från 2005-2022 några foto från mina ego-tavlor..... 

Tiden går och vi med den, och de man alltid ska tänka på är att varje steg man tar är bra, skogen med sina vandringsleder är guld när man behöver få bort vikt och stranden är inte heller fel, men jag och vovven vilar nu efter 16km ute i skogen och i morgon är en ny dag....

  Pussar,Kramar & Kärlek