Fredag den 13 har hittills gått på godkänt bra,   vågar dock nästan inte tänka de, för då händer de väl nåt, så peppar peppar, men kroppen har inte gjort lika ont som gårdagen och inge illamående idag,   något som tillkommit, men på måndag ska vi kolla blodvärdet igen och se om all extra järn hjälper nåt, något som de känns som den inte gör till och ifrån, men lever på hoppet....  

Pratade med en vän om åren tillbaka och tiden går fort, och började fundera på när jag opererade höften, gjorde magsäcksop osv, så fick gå in bland mina foto och kolla läget, och ja tiden går helt klart fortare än de känns i bland...

Efter första Turkiet resan 2006 satte jag igång med projekt vikt..  

och 2007 åkte jag med en vän till Malta och hade då gått ner 40kg helt själv med envishet, svett och tårar,   och stöd av en sjuksköterska jag vägde mig vid och pratade skit med,   med en trasig höft med en höftkula som såg ut som en trappa...  

På våren 2008 vart de höft operation där dom lagade min höft och gav mig nya skador och extrema smärtor,   så jag tappade orken och kraften att fortsätta kämpa med vikten,   och började sakta gå uppåt igen, så februari 2010 låg jag på sjukhus i Stockholm och gjorde en gastric bypass, som vart min räddning...  

    
Skadan ortopederna gav mig kämpar jag ännu mot,   men behöver inte ta de starkaste jag har behövt så de är ju framgång,  men lever ännu med extrema smärtor, droppfot och behöver lindring av olika slag, men få bort de starkaste var väldigt skönt, och detta foto är från sommaren 2017...  

Så ja tiden går verkligen på fort, fast man ibland när de blir för mycket att kämpa med, så känns de som de går väldigt sakta   eller som detta år när de varit mycket tufft på olika ställen och områden, som att de vart förskingring på jobbet, så många oskyldiga människor vart drabbade av...  

Mor allvarligt sjuk, och vart akut opererad och glad att hon överlevde, men ännu en operation kvar...  

Och så psykiskt sjuka individer som härjar,   sjukdomar som löst av varandra,   Bilen min fina röda pärla gick och dog i slutet av förra året, så började detta år utan bil   de gjorde mig väldigt ledsen men tack vare min far som hittade min nya bil svarta loppan,   något jag är extremt tacksam för,   inte utgifter man vill ha, men bil behöver man ju på denna ö   projekt tänder i februari och 14st utdragna samma dag, då var man inte stöddig,  men hade inget val, då vi kämpat länge med munnen, men fick ge upp tyvärr    och så må skit under sommaren och upptäcker att mitt blodvärde låg på 88 som inte var så bra och förklarade varför jag mår som jag gör och gjort, och så blivit en gastroskopi som gav resultatet att de såg fint ut där de kollar med den undersökningen, och nu väntar jag på koloskopi och sjukskriven för tillfället,och man tyckt till och ifrån att tiden gått väldigt sakta,   men ser jag tillbaka så är de 11år sedan jag började med projekt vikt, och mars nästa år var de 10år sedan jag lagade höften, och februari nästa år var de 8år sedan jag gjorde magsäcks operationen, så ja tiden går otroligt fort minst sagt....  

Men säger de igen, att utan all stöd och kärlek av alla underbara i mitt liv, skulle allt varit mycket tuffare, men detta år 2017 har nog varit ett av mina värsta år, och laddar för att 2018 blir de bästa på länge, man får aldrig ge upp och jag lever på hoppet och gör de bästa för att just 2018 blir ett toppen år, för behöver verkligen ett toppen år nu...         

och nu hoppas jag på en helg med mycket fint väder,   så man kan samla energi och styrka vid havet....  

  Pussar,Kramar & Kärlek