Ja jag lever med smärtor som går från väldigt ont till extremt ont,   något många inte missat, och under mens perioden blir den ännu värre och får ont från ryggen hela vägen ner till stortån, plus vanliga mens smärtor som jag haft sen tonåren,   och för att för överhuvudtaget lyckas ta mig ur sängen vissa dagar under den perioden så behövs de stark smärtlindring, något som kan bli bättre om jag opererar bort livmoder med mera, så idag var de möte med en läkare på kvinnokliniken och prata om hur och vad man kan göra...  

Jag ser ingen annan lösning än att de ska bli en op, och inte heller min läkare, då jag inte tål hormoner och har inte kunnat haft något preventiv medel, så har inte haft något på minst 17år, och har inte under den tiden varit gravid,   även testat olika spiraler och en av dessa ramlade ut av sig själv,   och chansen att jag ska kunna bli gravid är väldigt lågt, men att veta att chansen är låg och man är till 100% säker på att man inte kan är två skilda saker....  

Att veta att man ska inte ha barn, eller att de inte är rättvist mot ett barn, när man kämpar med en kropp som jag gör,   är något helt annat, än att vara säker för att man opererat bort bland annat livmoder med mera, och fast jag vet att detta är de enda rätta att göra,för dessa extra smärtor tar på krafterna och kan jag få bort dem, så måste jag försöka,   och finns inget annat än en op, något även min läkare berättade, och min mormor dog av livmoderhalscancer som var en ärftlig sort och min mor har fått opererat sig,   så på alla sätt jag kan se är detta de enda rätta beslutet, men de gör de inte lättare psykiskt, så ja jag känner mig lite låg och ledsen, men de kommer bli bättre och får ha en sån här dag, sen ta tag i allt och fram med positiva tankar igen   

Många barn stora som små har passerat och funnits i mitt liv, på ett sätt eller ett annat, här är några få barn av måååååånga, tyvärr finns de många jag inte ens har foto på, något jag kan önska att jag hade....

Var redan som liten beslutsam att jag skulle ha tre stycken barn och de första skulle komma när jag var 25år för då var man ju gammal,   jag började vara barnvakt i tidig ålder och att jag skulle gå gymnasium utbildning inom barn var självklart långt innan gymnasiet,   och så vart de, men tyvärr vart min skada värre och när de skulle fixa skadan och jag skulle bli smärtfri för första gången jag kan minnas, så skadade dom mig mera och vart att ändra allt i livet,   och arbete vart i stället på kontor, och inte alls som planen var från början, har utbildningen inom barn men inte kroppen att kunna jobba med de, så inget vart som de skulle....

Men jag haft väldigt många barn i mitt liv,   många av dessa har redan skaffat egna barn,   så tiden går fort, vissa har bara varit förbi en sväng men alla lämnar de tryck i hjärtat efter sig,   har ännu en hel del barn som finns i mitt liv,   och är det något som gör mig väldigt arg och ser rött, så är de just när barn stora som små blir skadade fysiskt eller psykiskt,   så ja barn sitter i mitt hjärta och kommer alltid finnas där, bara de att jag kan inte få egna eller kan jobba med att ta hand om barn, jag kan vara barnvakt då och då, de är inge problem, men inte jobba med de, och då de kommer bli så att bland annat livmoder kommer opereras bort, så är de ju som sagt 1000% säkert att jag aldrig kommer få barn eller vara gravid själv   och ja de känns sorgligt fast de är något jag vetat sen länge att detta måste ske,för har bara väntat på att bli 40år, och de vart jag i aug, men de gör inte så man mår bättre, men som sagt får ta någon dag att vara låg, sen resa mig upp igen och tänka positivt och göra de bästa med de jag har...  

Några flera foto på barn stora som små, som finns eller har funnits i mitt liv på ett sätt eller ett annat...!

  pussar,Kramar & Kärlek