Ja man har haft vänner som valt att vända ryggen till vänskapen eller valt att gå en annan väg så man tappat kontakten, och vissa saknar man såklart, men hoppas de hittat fram till det som sökte...

En vänskap som jag ansåg som en av mina närmaste tog slut för 5år sedan, och visst saknar man henne, och visst tycker jag de är sorgligt att hon utan förklaring eller orsak till att hon inte ville vara min vän, visste sen tidigare att hon blir ovän med alla förr eller senare, spelar ingen roll om de är vänner, bekanta, släkt nära familj osv och ofta pga hon får för sig något i sitt huvud, och de hon tror eller får för sig att saker är, är sanningen, men tar sällan reda på sanningen, men någonstans trodde jag att jag var ett undantag, men nej så var inte fallet tyvärr...

De var ofta krångligt att ha fest för fanns alltid någon som hon inte tyckte om, och inte kunde vara på samma fest, och ofta vart de bråk och tråkigheter, och man fick försvara hennes beteende,för hon betedde sig illa men såg de inte själv, utan var alltid något fel på alla andra...

Senaste jag hörde nåt så hade hon fått allt hon ville och då brukade ju allt gå bra, för så länge hon var nöjd & fick de hon ville, så var de lugnt även för familjen,tills hon fick för sig något, men hoppas verkligen att hon fått psykologisk hjälp, inte bara för hennes skull, utan även för hennes närmaste, för när hon valde att lämna vår vänskap sökte jag på nätet på alla beteende och sättet hon var på,och fick svaren och flera syndrom stämde in på henne till 100% så ingen tvekan att hon behövde hjälp och hoppas hon blivit utredd och fått rätt hjälp, för ingen tvekan att hon behöver psykologisk hjälp...

Saknar inte att man inte kunde bjuda alla man ville på fest, eller kunde inte åka på fest med henne, utan att något tråkigt hände, för slutade alltid med att någon hon inte gillade kom på festen eller fått för sig något och hennes sanning var de ju alltid de som gällde...

Nu efteråt så vet man ju inte om de var hennes egna sanning eller den riktiga sanningen,men slutade alltid med bråk eller att man fick lämna eller att man valde att lämna eller avsluta festen för de var så tråkigt att de ofta vart bråk eller negativa händelser, hände även att man fick hoppa över någon fest för de som hade festen inte ville att hon skulle komma, för slutade sällan bra, så de valde att inte bjuda henne, och då jag var hennes vän så var valet inte svårt och hoppade ju jag även den festen...

Men tänka sig vad tiden går, för de är hela 5år sedan hon vände på klacken och lämnade vår vänskap utan någon klok förklaring eller informerade vad hon fått för sig, så jag kunde berätta hur den verkliga sanningen såg ut..

  Men jag hoppas verkligen att hon fått den hjälp hon behöver och att hon och familjen fått förklaring varför hon har haft de beteendet hon haft hela sitt liv,att hon hittat förståelse för andra och fått klarhet i det alla sagt till henne hela sitt liv, att man inte behöver säga allt man tänker,och att bara för man själv tycker något så behöver man inte vara elak mot andra för att de tycker annat, och sen säga att jag är den jag är och kan inte vara någon annan, som att de då var ok att vara elak och säga onödiga saker,för man behöver inte alltid säga sin åsikt eller vara elak mot andra för att man inte tycker likadant eller ser saker på olika sätt, och för att någon annan inte tycker som en själv så behöver de inte vara fel och man behöver inte bli ovän med människor för de ser saker olika eller tycker olika...

Men då jag är den jag är, så önskar jag ju henne all lycka i livet och för hennes och hennes familj skull hoppas jag att hon fått den psykologiska hjälp hon behövt sen hon var barn, och skulle de vara så att hennes barn ärver det hon lider av, att de får hjälp redan som barn...

Men ja visst saknar jag de fina minnen och de bra positiva händelser vi varit med om,för vi var vänner många år så finns ju även positiva minnen, och dom saknar man ju, och har saknat dessa 5år, försökte i början få svar av henne och försökte att reda ut vad som hände, men fick en dag ge upp och fått acceptera att detta är hennes val och att de finns ingen orsak eller att jag inte gjort något, utan vad de än är så är de någon sanning hon fått för sig i sitt huvud och finns inget som kan göra så hon får reda på den riktiga sanningen,då i hennes huvud är hennes sanningen den rätt tyvärr, ja rätt tragiskt, men kan inte göra nåt åt de tyvärr...

  Pussar,Kramar & Kärlek