Då var de måndag och en ny vecka och jag får ta de fortsatt lugnt, så vila och gå lagom långa promenader i sakta tempo, önskade ärret efter op blir bra och helt läkt snart, men nu ska vi lägga om de morgon och kväll och så får vi se om vi ser skillnad,annars prata med dem vid kirurgen om dom kan kolla på de se vad dom tycker, kanske läker som de ska fast jag är otålig och vill komma igång med jobbet och göra de jag vill göra...

Men jag är grymt tacksam att min mor kan hjälpa mig, och är skönt att hon är nära och orkar hjälpa mig,för hade jag inte henne skulle de varit mycket tuffare, och idag hjälper hon mig med berget tvätt som samlats i stor hög, jag gör de jag kan göra, men hon tar de tunga, då jag fick problem med min tvättmaskin lagom till op så är de tvättstugan som gäller, men hoppas de löser sig och att jag får tillbaka tvättmaskin och kan tvätta hemma igen....

Ja här är foto på mig,första när jag var liten, andra när jag var som störst och sista nutid, känner mig stolt över vad jag lyckats med, så viktresan och mitt körkort är två saker jag är mycket stolt över att jag fixat...

Då man inte kan jobba och måste man ta de lugnt, och gick då igenom en kartong med gamla foto och tidningsklippt som farmor sparat med grejer om far, han har alltid varit duktig med sport och tror han skulle kunna gå långt i fotbollen bland annat, men livet tar inte alltid den väg man skulle vilja och då får man göra de bästa med de....

Tre tidningsklipp från lådan...

Fick även foto av fars kusin, från gården och när farmor var liten, och hennes mor jag är döpt efter och minns henne från när jag var liten, och de var hon som fick se min höft och alla färger och sa till min att så ser man inte ut när man ramlar ner från ett träd ner på gräs, och jag berättade sanningen,att vi varit uppe på höloftet fast vi inte fick och jag ramlat ner på cementgolvet och sen den dagen är de lögner jag håller mig ifrån, och blir hellre ledsen och sårad av sanningen än går runt glad å lycklig av lögner....

Här några av foto från gården jag är uppväxt, på farmor som barn och resten av familjen\släkt, kul att se och nu ha vid mig...

Jag tar nu en dag i taget, längtar tills mitt sår och jag är återställd, fått börja jobba igen, komma ut på de längre promenaderna igen, umgås med dom som får mig att må bra, göra saker som ger positiv energi,för man lever bara en gång vad man vet och då får man göra de bästa med livet, och har nästa helg att se fram emot då min ögonsten kommer hoppas jag och hon ger mig en massa positiv energi, kärlek och mys, underbara unge, och hon var så gullig i helgen när vi pratade i telefonen och hon sa: Vet du Moster Linda,jag gillar verkligen dig....    

Pussar,Kramar & Kärlek

Jag har varit på lasarettet och gjort en bukoperation för att ta bort överskott skinn, då jag gått ner mycket i vikt, jag har haft en lång resa med denna kropp och lever med extrem smärta dagligen, jag kan lindra så jag kan leva,jobba och gå promenader, men livet är långt ifrån lätt för mig...

Men förhoppningsvis ska denna operation göra de lite lättare och dom tog bort 1.4kg rent skinn, fettsuga behövde dom inte för fanns inget att suga bort, och min bukvägg såg så bra ut så behövde inte sy något, så läkaren var nöjd med operationen och jag kunde åka hem redan dagen efter, och att jag gått mina promenader senaste åren är en av orsaken till att operationen gick så bra och slapp sy och suga fett...

Fina blommor jag fick i dag av min fars kusin, det var snällt...

Skitsnack går alltid men de jag inte hör bryr jag mig inte om, och ingen vet hur mycket jag kämpar varje dag, och de jag slipper höra gör mig heller inte illa och folk får tro vad dom vill, mina närmaste vet hur jag kämpat hela mitt liv och gör fortfarande, vet dock inte om min kirurg lyckades göra något för att rubba något, för känns för tillfället som lite av de domnande jag har i mitt skadade ben har börjat kännas igen, kan ju hänt något under denna operation som gjort nåt så jag fått tillbaka viss känsel,där jag inte haft känsel sen 2008, vågar inte hoppas för mycket,men blir inte ledsen om jag får behålla den känseln jag för tillfället känner i mitt högra ben,men de får tiden utvisa...

Ja blir en del extra skinn när man går ner mycket i vikt, första foto jag 2006 och andra 2021....

Men dagen innan min operation så pratade jag med en människa som inte alls känner mig som säger: Vara sjukskriven flera veckor för en "skönhetsoperation" och rynkar näsan,och jag mådde redan inge bra över att vara borta från mitt jobb flera veckor, men det visa att hon har ingen aning om vad hon säger och tyvärr saknar empati, och då jag är högkänslig och extremt empatisk känner av sånt direkt och med hennes kroppsspråk och orden hon sa, så var de inte svårt att läsa av henne, men jag kommit en bra bit sen jag fick bekräftat att jag är högkänslig och extremt empatisk så gör mitt bästa att inte ta åt mig av hennes brist av empati och förutsatta meningar och folk får tro och tycka vad de vill,har inte energi att bry mig om de mera, så skriver av mig detta för att sen lämna de bakom mig....

Några foto från sommaren

Jag jobbade mest under sommaren, då sommaren är min bästa tid, då värme lindrar min smärtsamma kropp, men kom dock ut och åt ett par gånger, på salteriet en gång och bruna dörren två gånger och de var mera än förra året då jag inte var ute alls, av olika orsaker men pandemin var ju en stor orsak....

Men nu ska jag vila och dricka kaffe, kom ut på en kort promenad med sällskap tidigare idag och de var skönt, och att gå korta promenader är bara bra, men får hålla mig i från mina mil långa promenader några veckor, men kommer försöka komma ut på korta promenader varje dag,för fortare jag blir bra, fortare är jag mig själv och tillbaka till mitt jobb...

  Pussar,Kramar & Kärlek  

Ja tisdagen vart inte alls som man tänk sig, den börjar bra med morgon kaffe städ och fix här hemma, tog en skogsrunda med fina Maja hårboll, och hon vart så där glad hon alltid blir när jag kommer, och fanns inget tecken på att något var några problem, hon var sig själv till 100%...

Vi var här hemma och allt var som vanligt,men så börjar Maja spy galla, när hon gjort de 3gånger så tänkte jag att de var nog ingen fara,katter och hundar kan ju spy utan att de är något konstigt,men skickade till hennes husse så han visste,men så spydde hon 3gånger till efter sig och då började jag bli orolig, och min magkänsla sa att detta stämmer inte,något är fel och skickade till husse som kom direkt...

Han bor nära och kom fort till oss,men under den korta tiden så gick tjejen in och spydde 4gånger till,och detta kändes inte normalt och min oro vart starkare, vi ringde veterinär, som nog inte trodde att de skulle vara allvarligt, vi lade på och skulle avvakta,men hon spydde hela tiden och hennes andning kändes inte ok,så vi ringde igen och då sa dom att vi skulle komma till dem, fick låna min granne och väns bil så vi kom iväg direkt, och hon spydde 3gånger till innan vi kom fram till dem och är bara ett par mil till kliniken.

Hon kom in direkt och dom såg ju att något var fel,tog prover och undersökte henne,för hon mådde verkligen inge vidare....

Jag fick vänta i väntrummet när husse var med Maja, lever ju i en pandemi,men jag kunde höra vad som hände där inne i rummet, och hon spydde igen, så hon fick något mot illamående, men så vart de fart där inne och Maja vart drastiskt sämre och hör att hon är på väg in i chock och andningen ändras till de sämre, och hon vart ännu sjukare på mindre än en kvart, nu vart de ett riktigt allvarligt läge, och när jag hör veterinären säga att hon är riktigt orolig och att hon inte visste om Maja skulle överleva,och vart svårt att hålla tårar borta från oss båda...  

Hon visste inte vad som var fel, men de var snabba och hon fick dropp,starksmärtlindring, antibiotika, syrgas och hon vart ruskigt dålig så även jag fick vara med henne där i rummet, hon var ett tag inte kontaktbar,men efter vi varit nära henne,klappat och pratat med henne och hon får allt hon har sitt dropp och allt dom ger henne så ser jag att hon får ögonkontakt med mig, men ännu var hon långt ifrån sig själv,men vi var vid hennes sida men visste inte om hon skulle överleva och de visste ingen på kliniken och de var allvarlig stor oro...

Vi kunde inte göra något mer än vänta och finnas vid hennes sida, vi frågade ju en massa om olika saker som kanske kunde vara som gjorde henne sjuk,men ingenting stämde in och allt dom gjorde visade inga avvikelser och ingen på kliniken visste vad som gjorde henne så dålig, hon var väldigt nära döden, det dom visste var att hon var väldigt uttorkad,men de var dom säkra på att de berodde på alla kräkningar för hon hade ju spytt extremt mycket på mycket kort tid, jag kollade in hennes tandkött och kändes som den var mindre röd och inte riktigt lika torrt, kunde vara inbillning för man vill se förbättring,men dom kollade och ja lite bättre var det och jag tog allt positivt i det läget,men nu var de bara att fortsätta vänta...

Vi är där vid Maja och hon börjar få mera kontakt med oss,reser upp huvudet flera gånger när hon hör något från korridoren och visar bra tecken, och tiden går och jag skulle gå upp runt 02.15 så till slut får jag ringa min mor som kommer och hämtar mig, och jag åker hem,men hade Maja i tankarna hela tiden och sova gick ju inte, när klockan blir ca 01.30 så ger jag upp fixar på kaffe, och ca 02.20 öppnas min altandörr, och in kommer Maja som viftar på svansen och kommer till mig och får några pussar, och kände en stor lättnad för hon var mer sig själv igen, ja dom var förbi och lämnade bilen och nycklarna,så vi pratade lite om vad som hänt efter jag åkte, och så går dom hem och jag klär på mig arbetskläderna och åker till jobbet...

Maja skulle komma tillbaka till kliniken på morgonen och fick medicin för magen en tablett som även jag äter för magen, och special foder som hon skulle äta i 14dagar, och när jag jobbat klart och dom kommit hem så gick jag över till dem, och Maja var till stor del sig själv, vart så där glad som hon alltid blir när jag kommer och många pussar och klappar vart de, ja hon är ju tagen och trött, men inte så konstigt...

och jag är så glad och tacksam att hon var stark nog och kämpade på och att dom på kliniken gjorde allt dom kunde,fast allt var i ett mörker, då de inte fanns några avvikelser, och dom vet ännu inte vad som gjort henne så sjuk så gick från en pigg glad hund till att vara väldigt nära döden på mindre än en och en halv timme, men jag är så glad och tacksam att hon fick den hjälp och lurade döden och vart pigg igen, och hoppas jag får träffa henne idag,fina tjejen....  

  Pussar,kramar & kärlek  

Ja nu var de många månader sen jag bloggade, tiden springer i väg och snart är redan juli över, och denna sommar har de varit mycket mera folk på ön och de märker man...

Jag jobbar på och trivs på mitt arbete och nu under sommaren börjar jag mycket tidigt och de funkar mycket bra, jag hinner med mycket, men ja har även varit kvar när vi öppnat, så inte bara innan öppetid, men lagom mycket för att inte bli allt för stressad inombord, mycket folk i små ytor ställer till det, men de funkat ok ändå,tror jag inte glömt allt för mycket, men ja jag var lite oroad innan,men då jag har bästa chefen så jobbar jag mest själv nu och hinner som sagt med en hel del och vill ju försöka göra så fint de går, och ett arbete jag kan vara stolt över som jag är och som sagt trivs mycket bra på jobbet, men har helg torsdagar och fredagar så idag är jag ledig, för att ha hunden maja är inget jobb, utan de är mys med massa kärlek....

Några foto från detta år 2021 hitills....

Då jag är inne på kärlek så har jag fått mysa extra med min fina tjej Juni,   hon är mosters underbara tjej, och vi bakar,leker och har de mys när vi ses, och hon ger sån härlig energi och saknar henne innan hon hinner lämna ön,   men vi hade jätte mys när dom var nere på ön förra veckan, hade ju lyckan att träffa henne med familj i maj när vår far fyllde jämnt, så extra lyx, efter förra året när vi inte kunde ses alls, så varit extra mys att dom varit nere, och fått umgås med min fina systerdotter, ja mosters ögonsten....  

Några foto från detta år 2021....

Men finns dom människor som inte ska ha barn och dom skaffar sig tyvärr flera stycken, och jag förstår inte vad man får ut av att gapa och skrika på sina barn,det enda dessa vuxna gör är ju att visa ett fult beteende, och barnen slutar lyssna tidigt om de får höra den där otrevliga gapande hur värdelösa dom typ är och att dom ska lyssna, vem vill lyssna på någon som mest är otrevlig...

Ja visst fan ska man få markera och visa barnen när dom gjort något,och visst fan kan tålamodet sina hos alla och man inte orkar,och man ska lära barn att de blir konsekvenser när man gör något man inte får eller inte ska göra, och klart man ska kunna visa att man är arg och de är inte ok, men att gapa och skrika och orden "men de fattar du väl" till små barn gillar jag inte alls,helst när de får barnet i tårar, men snart är de lugnt igen och får hoppas dessa barn slipper de beteendet när semestern är över och de är dags för förskolor/arbete igen...

Igår när jag jobbade fick jag info att sjöräddningshelikopter, polis,räddningstjänsten letade efter en kvinna efter man hittat rullator och morgonrock på stranden,nere på min by, fick även veta vem, och jag brukar kunna känna när någon mår dåligt,men denna gång vart jag lurad, denna vän lärde jag känna för några år sedan när hon hjälpte min med kroppen då hon var massör och har sen haft kontakt, hon började komma upp i åldern och i våras vart hon sjuk fick stroke och när jag träffade henne efter så såg man att hon inte mådde bra, men hon kämpade på och var ute och gick och såg ut som att hon gjorde sitt bästa att komma tillbaka, och sist jag träffade henne så såg man livsglädje igen, men skenet bedrar och hon lurade mig, för jag brukar ofta känna av olika känslor, och när människor i min närhet mår dåligt, men inte denna gång, ja visste att hon kämpade,men inte att hon mådde så dåligt så hon inte ville leva längre   för hon gick ner till stranden och ut i vattnet och helikoptern hittade henne där ute i vattnet och de känns konstigt att jag inte kommer träffa på henne ute när jag kommer gå på gatan hon bodde och prata, och ofta vart de några skratt när vi snackade lite skit, men hoppas nu hon har fått frid och sover gott för sista vilan....  

Denna fjäril satt på min väns ytterdörr och kanske ännu gör det, men vet inte,men ser de som ett tecken att hon hittat frid och har de bra nu...  

  Pussar,Kramar & Kärlek  

Vintern har beslutat att visa sig detta år, och som de ser ut när jag tittar ut så faller snö igen, så får gratulera alla som älskar vinter med snö,kyla och is för deras önskan har slagit in, så kul för er...

Ja jag får kämpa extra med denna kropp och den skada jag lever med,men bara bita ihop och göra mitt bästa, men ja de blir lindring av olika vis som jag skulle gärna slippa,men har lindring så gör så jag kan andas och leva, finns dom som lever med smärtor som inte kan lindra, och lider för dem...

Promenaderna blir ju tuffare pga snön och halkan,men kom ut på lång promenad i allafall och en är bättre än ingen, så får känna mig nöjd, haft vänner på kaffe och de är ju alltid trevligt...

Foto från dagens promenad till svajde tur och retur...   

Jag misstänker att min Mitte hårboll varit nära räven, eller ett större djur, och då jag sett räven här i närheten och även sett baken med stora svansen nära, och mitte har ett rätt stort sår på ett av bakbenen,men då de ser jätte fint ut, ser inge tecken på infektion, han haltar inte, när jag tar på honom och kollar upp såret så visar han ingen tecken på smärta,och han har inte spytt på ett tag,men som jag sagt tidigare så är dom inga ungdomar mina killar, utan fyller ju 18år i Juni...  

Han har i helgen passat på att gå ut när jag går ut och röker, och han går från trappan direkt till min rosor, och idag kom han och jamade när jag var i köket,klappade honom och frågade vad han ville, han började gå till vardagsrummet så jag följer efter och han jamar och går till dörren, så jag går och öppnar dörren och röker en cigg, och han går ner till rosorna direkt gör sina behov och går direkt närmsta vägen in igen, så ja jag tror de är herr räv som varit för nära,och då mina börjar bli gamla så är de bra om dom håller sig hemma och nära hemmet...

Mina älskade pojkar....    

Här är dom,mina pojkar,dom är från samma kull och kom efter varandra,och dom har vart bästa kompisarna och har alltid haft koll på varandra, sovit vid varandra, tvättar varandra och även haft sina bus stunder....  

  Pussar,Kramar & Kärlek  

När saker inte blir som man tänker eller vill,känns inge vidare alls och såklart blir man ledsen, men så får man göra det bästa med de man har, för man lever bara en gång vad man vet, och då ska man ju försöka leva så bra man kan...

Jag mår för tillfället inte hundra i kroppen, torsdags hade jag frossa och hade jätte dåligt med energi,och smärtsam kropp, men bästa chefen fixade så jag kunde vara hemma i fredags, något som gjorde så jag fick extra vila, och kroppen har verkligen visat att jag behövde vila och sova, för natten mellan tors-Fre så sov jag 12tim, låg på soffan hela fredagen och natten till lördag sov jag närmare 10tim och i går kom jag ut på en promenad men resten av tiden vart de soffan, och i natt sov jag ca 9tim då jag var uppe en sväng på natten, och idag kom jag iväg på långpromenad och känner mig piggare, blir dock mest soffan och hett bad, laddar för jobb i morgon.

Så mycket sömn jag haft denna helg var de flera år sen sist,för jag brukar inte sova så många timmar, vaknar oftast mycket tidigt vilken tid jag än lägger mig,och de timmar jag fått sova har funkat,men när kroppen talar och berättar att de inte är bra, så är de viktigt att man lyssnar vad den säger och tack vare chefen och fantastiska arbetskamrater så kunde jag lyssna på min kropp och fick en extra dag att kurera och vila....

Till något helt annat, men något som jag känner mig mycket nöjd över.

När jag november 2019 övergick från cykel till promenader så började jag dokumentera och skriva lista på mina promenader, de gjorde så jag tävlade lite med mig själv och resultatet nu när jag kan jämföra är jag riktigt nöjd med...

November 2019 101km November 2020 299km

December 2019 132km December 2020 318km

Januari 2020 vart de 150km och i år 2021 ser de ut som de stannar på 287km

Så dessa tre månader har de blivit ökning med

November 19.7Mil

December 18,5Mil

Januari 13.6Mil

Så ja jag är riktigt nöjd, då jag lever med ett ben som är skadat och en del av benet är bortdomnad, lever med droppfot som de kallas och lever även med extrem smärta och vinterhalvåret är de riktigt tufft för mig, så ja jag är riktigt nöjd och mitt egna pris blir en resa någonstans i världen, ja den dagen Covid-19 lugnat av och man kan resa och ja när jag har tillräckligt med pengar för att resa iväg, känns som de kommer ta sin tid innan detta är över och inte säkert att de försvinner helt, men lever på hoppet att de kommer en tid då man kan resa igen, för jag vill se många fler länder och ställen innan jag säger hejdå för sista vilan...

Lite blandade vinterbilder från Januari 2021...

Nu blir de mera kaffe och så önskar jag alla underbara i mitt liv,en fortsatt fin bra dag...    

  Pussar,Kramar & Kärlek  

Solen strålade vackert så fick sällskap av fina Maja hårboll,tänkte vi skulle gå till Svajde,men när vi kom till stället jag brukar släppa henne,så hörde vi jakthundarna skälla i kör, mot de hållet vi skulle,och så hörde vi skott från jägare och då sa Maja HELL NO och började gå åt motsatt håll,tur nog hade jag inte släppt henne,men när hon blir så rädd som hon vart, så drar hon i kopplet och blir starkare hela tiden, så vi ändrade plan och gick till "vår" skog i stället,eller där vi ofta går, och när vi kom dit var hon lugn igen och hörde inget från hundarna eller jägarna, och fick nyss veta att far var tydligen en av jägarna och då han skjutit två rådjur så var de troligen det vi hörde,då dom var där vi hörde hundarna....

Detta år har börjat en aningens tuff med denna kropp,den gillar inte ostadig och kallt väder och i onsdags vart de riktigt tufft på vägarna, då en massa snö höll på att smälta så lyckades man komma upp i 50km så sladdade man över hela vägen typ,och smärtorna vart bara värre, men har en reservplan med chefen att får jag problem så får jag åka till henne och åka med henne till jobbet, de blir längre dag och ändrad arbetstid, men tyckte de gick ok ändå och nu har jag helg och vilar kroppen, och gör det bästa med kroppen...

Livet är ju så att när man accepterar saker blir de lättare,smärtor av olika slag gör inte mindre ont,men de är lättare att hantera när man kommit till läget att man accepterar hur allt ser ut, vare sig de handlar om vänskap som övergått till kärlek,men var inte de man tänkt, eller kärlek som övergått till vänskap,eller vänskap som visat sig inte vara den vänskap man trodde, eller att man blir skadad som jag och lever med extrema smärtor, för ja smärtorna är inte mindre, men lättare att kämpa vidare när jag accepterade att livet ser ut så här, och får försöka tänka positiva och alltid försöka göra mitt bästa med allt,istället för att slösa negativ energi på att vara ledsen och bara tycka allt är skit, utan istället ta den energi och lägga de på att vara positiv och göra de bästa med de man har varje dag,men visst kan de ta tid innan man kommer till den dag man accepterar saker,svårast såklart negativa saker, acceptera positiva saker går alltid fortare såklart...

Några foto från början av detta år 2021...

Nu blir de mera kaffe, sen hitta på något att äta,blir troligen ett varmt bad till idag,grannar varit förbi på kaffe och nu får man se vad denna dag tänker erbjuda...

  Pussar,Kramar & Kärlek  

Då vart de nytt år med nya utmaningar och äventyr, år 2020 vart ett mycket underligt år mycket pga corona eller covid-19 som ännu är kvar och alla önskar ska försvinna...

Men inte skulle jag tro att även 2020 vart året när jag bytte jobb och sista januari i år är jag helt borta från de gamla och bara är vid de nya arbetet,som jag trivs väldigt bra och mår mycket bättre, jag har bara varit borta en dag pga sjukdom sen jag började min tjänstledighet och satt igång med nya jobbet och känns mycket bra,men finns ännu en hel del jag vill bli bättre på,blir nu missar och gillar de inte,men tar in och försöker göra mitt bästa och hoppas allt blir ännu bättre, men ja man måste ännu tänka på covid-19 då jag bytte till affär så kan jag inte ta hem jobb,så jag längtar tills detta elaka virus slutar härja runt i världen...

Jag lever även med något som förkortas hsp= highly sensitive person något jag ska skriva om någon annan gång,men när man har detta så känner man av andras humör,och känslor så var lite orolig när jag började jobba mer när butiken är öppen,men tycker de funkar,sätter väldigt höga krav på mig själv och vill helst vara bäst på något direkt,gillar inte att göra fel,men de jobbar jag på och blivit bättre att inte ta på mig så mycket utan blir de missar så försöker jag lära mig av dem, och har en bra chef som känner mig väl och de hjälper,men som sagt ska skriva om detta mera en annan gång...

Jag hade en lugn skön jul och nyår, precis som jag ville,med god mat och mys med mannen i mitt liv och fina hårbollen maja,och idag är sista dagen av en längre ledighet på 4dagar men är redo att jobba igen, ja kroppen ger just nu ruskiga smärtor men har lindring och ska nog vara bättre tills jag börjar i morgon...

Har även fortsatt med mina promenader och skrivit in resultat så är mycket nöjd med resultatet för december 2019 gick jag 132,4km men ökade till 318,12km 2020 så en ökning med 185,72km något som jag är riktigt nöjd med,för lever ju med droppfot, delar av ett ben bortdomnat,och lever med smärtor alla dagar dygnet runt,men glad att jag har saker som lindrar,de tar aldrig bort smärtorna men de lindrar så jag orkar bita ihop och göra mitt bästa....

Lite foto från December med jul,nyår med mig hjärtat och hårbollar,och mannen gav mig ett fotbad med bubbel och massage som jag önskat att testa och den hjälper med min dumma fot, och är tacksam och glad för presenten....

Igår vart jag sugen på kycklingsallad och fruktsallad så lördagskvällens middag och efterrätt vart just sallad av olika slag och gott var de....

I  

Nu förbereda och lindra kroppen och när de känns lite bättre blir de en promenad, ser ut som solen försöker komma fram så kan ju bli en fin promenad denna dag,men tar de lugnt och när kraft samlas så får man klä sig varmt och gå ut, men först lite mera kaffe....

  Pussar,Kramar & Kärlek