Imorgon är de midsommarafton 2019 och gått ett år sen sommaren som inte alls vart som planerad,   och vid denna tid för ett år sedan satt jag och drack kaffe och väntade på att de kunde bli rond på förlossningen på Visby lasarett, hade endast slumrat lite innan midnatt sen varit vaken,och längtade hem, och mådde ju fysiskt bra och var drygt att sitta å vänta, men dom var så gulliga där inne så sa till läkaren att gå till mig först för jag ville hem och visade inga tecken för att behöva stanna längre, och när väl taxi kom så slapp jag åka med andra,så vart raka vägen hem...  

Men denna operation har varit mest psykiskt jobbig   och har inte haft några fysiska problem eller större med smärtor av den, men har smärtor så de räcker, men den extrema smärta jag hade under mens perioden tidigare har jag inte haft sen dess   och efter alla undersökningar av alla de slag för att hitta orsaken till den blodbrist jag hade så bekräftades de att de var pga bland annat den rikliga blödningarna under mensen, så de vart även bättre efter denna operation,och tagit tester och prover och hade även anlaget att få cancer i livmodern,och har nära släkt som dött av de,så fanns flera olika stora orsaker till denna operation,men ja psykiskt jobbigt är de ju....  de kommer jag inte ifrån,men försöker alltid fokusera på de positiva och så lite som möjligt på allt negativt...

Tänker ofta på dagen en vän till mig körde mig till akuten, jag hade hoppats jag bara fått en ordentlig snyting i knäet och har hög smärtgräns, men fick ge upp och åka till akuten,   som jag vart hemskickad och fick komma tillbaka dagen efter, hade ju bara en fraktur i knäet, men de är en annan historia...  

Men jag skulle inte klarat mig så bra under den tiden utan mina vänner och familj,   utan alla underbara vet jag inte hur de skulle varit, för de kom med handel, var sällskap, hjälpte mig med städning, min trädgård som gräset,rabatten osv, tog med mig på utflykt,körde mig till läkarbesök förbi jobbet och så mycket mera.  

Försökte hitta lösningar för att fixa så mycket jag kunde själv, små saker som att ta in kaffebryggaren i vardagsrummet med flaskor av vatten, bunke jag kunde lägga sumpen och när någon kom på besk så tömde man och fyllde på vatten,   och försökte hitta olika lösningar så man inte behövde hjälp med allt, och med envishet så lyckades jag tillslut även bada i mitt badkar,var lite klurigt att komma i och ur med ett ben,men hittade lösningar som gjorde så de gick,fick bara låta de ta den tid de tog...  

Men som sagt har underbara vid min sida och utan alla skulle sommaren 2018 varit ännu värre och så tacksam och glad att jag har just alla dessa underbara vid min sida,   hade även härlig sällskap av Rex & Ebbis, kunde inte gå promenader med dom,men vi hade sällskap av varandra även mina små hårbollar gav kärlek på sitt sätt, för djur känner av när man behöver dem,och då kommer dom med kärlek värme och en massa pussar...  

Här kommer lite foto från April 2018 till slutet av augusti 2018

  Pussar,Kramar & Kärlek