Lördag den 18maj och ute är de vindstilla och grått,men kunde gärna få regna när de ändå är grått,   då de är läskigt torrt redan och sommaren som man inte vet hur den blir,har inte börjat ännu...

Men tog en liten promenad tidigare denna morgon och de var skönt,och får se om jag lyckas komma ut på cykeln senare i eftermiddag...  

Jag är glad för allt jag lyckas motionera då jag har min nervskada med smärtor och droppfot, dock glad att jag inte har värsta varianten av droppfot,  men måste alltid ha koll på hur jag sätter foten,och har full förståelse att många inte alls förstår vad man kämpar med, men önskar ingen att ha detta..  

Lättaste sättet att förklara är som att ta eltråd snurra runt benet och foten å på med strömmen,och ibland är de som man har ett stort getingbo runt benet med arga getingar som sticker,   och när de är som värst lägger man till och snurrar något varmt runt benet som är så pass varmt, så de känns som hela benet brinner,och vinter halvåret är tufft    och bästa perioden är sommarhalvåret eller när jag reser till värmen, då varmt stabilt väder är till min fördel...

Men jag är tacksam att jag har något som lindrar,   de tar inte bort smärtorna men de gör så smärtorna lindrar å lugnar ner smärtorna så pass så jag kan få andas och samla styrka,men har alltid smärtor för dom försvinner aldrig helt,men man kommer till ett läge när de är hanterbart att leva med skiten...  

Så ja jag är tacksam för allt jag lyckas när de kommer till motion och träning,   och att få en fraktur i knäet och bli liggande i ett halvår gjorde så vikten gick snabbt uppåt och kämpar ännu med de, och de hjälpte ju inte till att bli tvungen att operera bort livmodern under samma period,varken fysiskt eller psykiskt, och när man trodde att allt var lugnt och gick mot bättre tider,så började ögonen bli jobbiga,  som tur var så var de troligen åldersrelaterat,men ändrade synen till de sämre och så mycket sämre så fick förbud att köra bil, tills jag fick nya glasögon med starkare styrkor,ja man fuskade lite,men körde bara de absolut viktigaste, och var ju inte blind och såg ju till och med möss springa över vägen,   men fick mina nya glasögon rätt fort,men de tog sin tid innan allt kändes bättre med ögonen, tog tid för att ögon hade vänja sig med de nya styrkorna, men nu lever jag på hoppet igen att de kan vara slut på skit och kan fokusera på att gå ner lite i vikt, och lyckas fortsätta ta promenader/cykelturer,varje dag,för handlar inte om hur mycket eller vad jag gör,utan allt jag lyckas med är positivt...  

Jag ger aldrig upp och gör alltid som grodorna och lever på hoppet....

Foto från olika promenader och tur med cykel,har härlig natur utanför min dörr, när jag lyckas komma ut...

Fick trevligt fika besök nyss,så nu blir de att fixa lite här hemma,men kan nog ta lite mera kaffe först, sen blir de att  ta dagen som den kommer,och går de som de ska så blir de att grilla lite ikväll och så hockey såklart, och hoppas deras vinnande fortsätter,men de man kan göra är att heja på och hoppas på de bästa...

  Pussar,Kramar & Kärlek