Måndag och en ny vecka startar och räknar dagarna tills jag får träffa världens underbara Juni, som nu är ca 4-5dagar till,Moster saknar sin lilla tjej   och räknar även dagar tills jag ska till ortopeden nästa gång, som är 10dagar och hoppas på bättre besked då än sist, vågar inte hoppas för mycket,   men lite hopp har man ju ändå och de kommer man ju inte ifrån, helst då man blir tokig av detta, att inte kunna gå, bada,cykla,köra bil, hitta på saker av olika slag,   så man vill såklart att man kan få börja göra allt detta, så hopp finns de ju alltid, men försöker att inte hoppas för mycket, man blir så ledsen då, om beskedet inte är som man vill...   

Igår vart det träff med en av mina bästa vänner med familj,   vi försöker att en gång varje sommar träffas, och då åker vi bort till raukarna, då barnen verkligen gillar att åka dit och den stora sonen är riktigt duktig på att klättra,   och alltid lika mys när vi ses,då jag bor på ön och dom på fastlandet, men vi bodde ihop en period när jag bodde i sthlm och gått gymnasiet ihop, så många minnen har vi ,   och fast vi inte ses och har jätte mycket kontakt, så vet vi att vi finns här för varandra och hon kommer alltid vara en av mina bästa vänner   och då de var nära att inte bli någon träff i år, av olika orsaker,   så vart de extra kul att de vart  träff ändå, de har blivit lite som en tradition,   men skillnaden i år med andra år, var att pappan i familjen också var med, han brukar komma till ön senare och oftast har vi redan varit vid raukarna...

Att fota vid raukarna så man inte får med andra människor är svårt,   då de är väldigt många människor där under sommaren, själv är jag oftast där resten av året, för då kan man få hela stället helt själv, och de enda som hörs är havets brus och fåglar som kvittrar,   något som inte går nu, för de är folk där hela tiden...

Några foto på familjen fick jag dock ihop, försökte få till ett kort på alla samtidigt, men de gick inte,men får vara nöjd med de foto jag lyckades ta, här är några av dom...!

Hade några ärenden som jag skulle behöva göra i Visby, men gårdagens träff, tog på krafterna, så mor får göra de viktigaste,   för de passade annars så bra att åka med henne till stan, då hon skulle in själv och göra flera grejer, som till polisen, lassis och en del andra ärenden, men jag får stanna hemma och skrivit lista till mor   för idag blir de att samla kraft, och hoppas kroppen lugnar av igen, men de är de värt, för som sagt alltid mys att träffa vännen Maja...  

Nu har barnfamiljen åkt   och nya turister kommit som verkar vara en familj med ett barn som är äldre, men med en fruktansvärt dålig attityd,  han pratade på ett sätt som var vidrigt att höra, och inte ok alls,   men som de lät så fick han fortsätta, och modern sa inte nåt om de, hemskt tycker jag, för nej så pratar man inte med sin mor, orden fattar du inget eller, du är ju totalt dum i huvudet, var två av de lindriga  som ungen sa till modern,  men inge skrik och gap som de tidigare, så de blir nog en mycket lugnare vecka eller så länge de kommer stanna....  För familjen som var första veckan, förde ett jävla  liv som sagt, men skulle inte brytt mig om jag inte satt strandad här med denna skada, för den gör så jag inte orkar eller har något tålamod, och dom ungarna hade en riktigt hög volym all vaken tid....  

Lyckades få några foto på raukarna och havet som de inte kom med några människor, inte lätt men några fick jag i alla fall, så ändå de...!

  Pussar,Kramar & Kärlek