Igår kom dagen jag väntat på, och besök på röntgen och ortopeden,   och när jag träffade läkaren och fick se bilderna, så var ju inte sprickan som den läkaren på akuten förklarade, men nu vet jag vart sprickan sitter och hur stor den är, större än jag trodde innan, och var inte riktigt där den första läkaren berättade, men fick se foto på skadan...  

De var nära att de skulle bli nytt gips, men jag bröt nästan ihop, och sa de funkar inte, gör vad som helst annat, för att ha nervsmärtor under ett gips är för tufft,   de slutade med något som heter otros vet ej stavning, men när läkaren sa att jag fick inte få benet till golv och var tvungen att hoppa på kryckor var de nära att bryta ihop, men tänkte de får gå, bara jag slipper gips...  

Men sen träffade jag sjukgymnast och gipset skulle av, och dom hade problem och sa att de förstod att de vart tungt och jobbigt, de var så tjockt gips så dom fick hålla på länge att få av de,   men sen berättade sjukgymnasten olika knep, och sett jag kunde göra utan att belasta skadan något, och de gör de de lättare,   ja jag behöver ännu ha hjälp med vissa moment, och köra bil är uteslutet, men hittat lösningar i hemmet som funkar, så jag behöver be om hjälp så lite som möjligt, men en del hjälp behöver jag och 6veckor sjukskriven till en början....  

Så här ser benet ut nu med otros på benet...!

Hundarna är på plats och är duktiga,   de stora upptäckte att de varit en löp tik i lgh, men sniffade lite extra sen lade han sig ner, men han var lite bekymrad, då han ville lägga sig på hans plats i soffan, men där satt min mor, som hade varit inne hjälpt till med katterna innan hundarna kom och tog en kaffe, men han visade sitt missnöje och sen lade han sig på golvet under bordet och bredvid mig...  

Foto när han försöker visa att "hallå jag vill upp där" och går inte de, så se mig, jag finns här, klappa mig snälla...!

  Pussar,Kramar & Kärlek